Kände för att skriva en metaforisk historia om en sann händelse. Utan namn, utan verkliga händelser men ändå relaterbart.
Det var en gång en kvinna som vandrade genom en skog hon inte visste att hon redan tillhörde. Natten var tjock, grenarna viskade, och marken kändes främmande under hennes fötter. Hon sökte värme, mening — kanske en spegel i någon annans ögon. Och det var då vargen kom. Ur skuggorna smög den fram. Tassande. Nyfiken. Den nafsade först varsamt, nästan som en smekning, men när hon visade sig sårbar bet den till – rakt in i hennes hud, rakt in i hennes själ. Hon föll, grät, blödde. Och vargen försvann som om den aldrig varit där. Men skogen stannade.
Och så började hennes resa. Sakta kom hon på fötter igen. Lärde sig känna igen mossa under fötterna, doften av regn mot bark, stjärnorna mellan trädkronorna. Hon märkte att skogen viskade i samma ton som hennes eget hjärta. Hon lärde sig gå utan rädsla, stå utan att skaka, andas utan att be om lov.
Då såg hon vargen igen.
Inte lika nära — men där, i utkanten. Alltid betraktande. Alltid väntande. Hon såg hur den följde henne i smyg, hur dess ögon glödde i natten. Men något var annorlunda nu. Vargen kom aldrig för nära.
För varje steg hon tog med självsäkerhet blev djuret mindre. Hon förstod till slut: vargen svarade inte på makt, utan på rädsla. Den levde på osäkerhet. Och nu... var hon fri.
En kväll, när dimman låg tjock och träden var tysta, möttes de igen — ansikte mot ansikte.
Hon satte sig på huk, lugnt men bestämt. Vargen visade tänderna och smög närmare. Dess ögon blixtrade till i skuggorna. Men kvinnan tog fram en fackla hon burit i sitt hjärta hela vägen. Hon tände den. Ljuset dansade mot trädens bark och över hennes ansikte. Med stadig röst sa hon:
“Du kommer aldrig få röra mig igen.”
Vargen stelnade och gnydde till. En darrning gick genom dess kropp. Ögonen flackade, svansen sänktes. Och utan ett ord försvann den — in i skogen den en gång härskat, men nu inte längre förstod. Kvar stod hon. Inte som ett offer. Inte som ett rovdjur.
Utan som skogens dotter.
Yorumlar